tomas tillberg

Var på idrottsgalan i Kristianstad igår. Det hade flyttat på sig en liten bit söderut i stan och i år var det första gången man var på den gamla yllefabriken. När vävmaskinerna stängdes av en gång i tiden på grund av dålig lönsamhet stod de fantastiska lokalerna tomma en tid och sedan fick man snilleblixten att renovera dessa och göra ett konferens och mässcenter.
Igår firades alltså den femte upplagan av Idrottsgalan där.
I år var det inga skandaler som den ifjol när Kikki Danielsson blev för full på scenen.
Tvärtom var det faktiskt riktigt bra. Bäst var som vanligt Leif "Loket" Olsson som konferencier. Han är makalöst duktigt på att hålla igång de mest tråkiga och stapplande intervjuer och få dessa att bli både roliga och intressanta. Han är verkligen påläst och dessutom har han faktiskt en rejäl portion humor och en tajming som är få förunnat.

Lotta Engberg var den första artisten ut och hon var faktiskt bra. Hon avslutade med en giganstik version av den underbara "Like a bridge over trouble water" med sig själv vid pianot uppbackad av bandet; en version som var hundra gånger bättre än vad man kan vänta sig av en gammal avdankad dansbandssångerska. Hon valde nog musikinriktning både för tidigt och lite fel. Hon är duktigare och bättre än ryktet säger. Dessutom borde hon skaffa sig en stylist. Hon ser ut och klär sig som en gammal "Ullaredskärring". Även om hon varit i branschen länge så är hon inte speciellt gammal. Hon är värd större uppskattning.

Efter Lotta kom Sven-Ingvarsprofilen Sven-Erik Magnusson med sin son på gitarr.
Det är beklämmande att se hur han fullständigt dödar både sig själv och sin enorma låtskatt som han har i bagaget. Bara för att sno åt sig så mykcet ära och pengar som möjligt, står han och sonen alltså själva med vars en akustisk gitarr på scenen. Det var alltså all musikalisk bakgrund de presterade till låtarna under cirka 70% av framträdandet.

Dessutom kan ingen av dom spela nämnvärt bra. De stod och kompade unisont med vispop-ackord och trots Sven-Eriks oklanderliga sånginsats blev framträdandet både platt och ointressant. Det lät som något halvkasst trubadurpar på någon bakgaterestaurang.

Det var inte förrän de två sista låtarna, när bandet kom in och stöttade upp det hela som det blev bra och då blev det riktigt bra.
Jag hörde att arrangörerna tjatat på Magnusson att man skulle tillföra den eminenta orkestern, som dessutom fanns på plats ändå och fick stå i kulisserna och vänta, men han vägrade in i det sista och till slut gick han med på två-tre låtar. När man skulle göra det andra extranumret såg jag att man var helt orepeterade, men bandet lyckades alldeles utmärkt med detta också.
Bandet skulle varit med från början, men nu blev det som sagt de som fick äran av det bra i framträdandet istället för Magnusson.
Hmm. Trodde han var mer mån om sitt varumärke än så?
Han hade verkligen behövt lyftet från en full orkester under hela framträdandet...


Något som absolut inte behöver hjälp är alltså loket. Jag får citera Sten Broman när han förklarar för Hagge Geigert hur man skall göra bra TV.
-Man måste ha kännedom om all teknik så man inte blir överraskad av någonting, Man måste vara tekniskt fullrustad. När man är det är det bara och slappna av och vara så naturlig som möjligt.

Det lyckas Loket verkligen med, ett proffs ut i fingertopparna.
Lyssna nu på Simon & Garfunkels version av "Like a bridge over trouble water" så se vi imorgon.