tomas tillberg

Jag såg programmet Klass 9A på Sveriges Televison ikväll och jag är väldigt bekymrad...
Där fanns en lärare som sågade elevernas kunskaper så till den milda grad att jag trodde knappast att det var sant. Speakerrösten förkunnade att kunskapen var förfärlig bland eleverna.

Lärarens språkkunskaper fick stå oemotsagda.

Han sög.

Det är inte konstig att det går utför med det svenska språket.
Så många felaktiga böjningar har jag inte hört sedan min nästkusin Jason gästade sin morfar Sigge Fridén i början av 1980-talet och han bara hade varit i Sverige i totalt en vecka av sitt liv. Under en dag hängde han med mig till skolan. Jasons svenskakunskaper var betydligt bättre än denne TV-presenterade atematik- och fysikläraren,som vunnit priser osv.

Dessutom kom han försent till lektionen (läraren, inte Jason). En halvtimme.

Hmm. Jag är bekymrad.

Hans bestämda artiklar och framförallt hans interjektioner var utom all kritik.

Måhända att hans pedagogik är lysande och hans kunskaper i exempelvis matte är fantastiska. Men hans språkkunskaper i framförallt Svenska är ingalunda godkända. Han ställer krav på eleverna, men tydligen inte på sig själv...


Hur skall vi kunna undvika att Svenska språket försvinner?

Kanske:
Gör som jag gjorde häromdagen: Jag gick in på en antikvariatsida på nätet och köpte Sten Bromans enda skönlitterära verk: "Farväl Kött".

Språket är vassast av det vassaste och intrigen är lite ekivok. Baksidestexten skvallrar om dess inriktning: ...två korta erotiska noveller med epilog... ...är icke skriven för vegetarianer,icke för konfirmander.

Läs den du också så hörs vi imorgon!